Orkestermusik

Orkestermusik är ofta klassisk, men också romantisk eller modern. Här listar vi några musikstycken som ofta framförs av kända orkestrar.

Klassisk musik

”Svensk rapsodi Nr. 1” av Hugo Alfvén

Detta kända orkesterstycke är en undertitel till det större verket ”Midsommarvaka”. Kompositören Hugo Alfvén levde mellan åren 1872 och 1960, och skrev Rapsodin år 1903. Noterna publicerades år 1906, och där beskrivs stycket som en svensk folkmelodisk fantasi. Den uppbådar känslorna från en gammaldags midsommarvaka. Ett av dess teman har komponerats helt av Hugo Alfvén. De övriga tre är hämtade från svensk folkmusik, och har sedan utvecklats vidare av kompositören. Här kan du läsa om ett annat musikstycke av Hugo Alfvén, som höll på att falla i glömska men lyckligtvis hittades igen.

”Symfoni nr 5” av Pjotr Tjajkovskij

Pjotr Tjajkovskij föddes år 1840 och dog 1893. Han komponerade ”Symfoni nr 5” under några månader mellan maj och augusti 1888. Det första framförandet hölls samma år med honom själv som konduktör, på Mariinsky-teatern i Sankt Petersburg. Symfonin har sedermera blivit en av Tjajkovskis mest älskade verk. Den var särskilt populär under andra världskriget, eftersom den bygger på idén om att idog strävan till slut leder till seger.

Romantisk musik

”An der schönen blauen Donau” av Johann Strauss II

I svensk översättning heter denna vals ”På den vackra blå Danube”. Den komponerades år 1866 av österrikaren Johann Strauss II. När den framfördes första gången 1867 på en konsert blev den inte väl mottagen av publiken. Men därefter har den varit en mycket populär del i många orkestrars repertoar. I Wien spelas den numera varje år som sista del i Nyårskonserten. Johann Strauss II levde mellan 1825 och 1899, och var son till den framgångsrike kompositören Johann Strauss I.

Modern musik

”Spiegel im spiegel” av Arvo Pärt

Den estniske kompositören Arvo Pärt föddes 1935. År 1978 komponerade han ”Spiegel im Spiegel”. Det tio minuter långa stycket är komponerat i stilen tintinnabuli, som är en teknik Arvo Pärt själv har uppfunnit. Han inspirerades av gregoriansk sång när han uppfann denna teknik, som innebär att musiken har två olika ”röster”. Den är ett tydligt exempel på minimalistisk musik, och komponerades först för enbart ett piano och en fiol. Men det har också skrivits versioner för andra musikinstrument. Namnet ”spiegel im spiegel” kan från tyskan översättas på två sätt. Antingen som ”spegeln i spegeln”, eller i plural, som ”speglarna i spegeln”. Titeln syftar på en evighetsspegel, och speglar i sig musikens struktur, där triaderna upprepas på ett sätt som upplevs oändligt. Melodistrukturen med alternerande fraser och hur de slutliga intervallerna vänds över, är också upplagd så att det känns som en figur som rör sig mot en spegel. Arvo Pärt har sedan 2011 uppförts mest av alla levande kompositörer i världen.