Mycket av vår moderna kultur vilar på en äldre tradition, som vi idag tar för givet. Hur många av oss har inte hört Tjajkovskijs ”Nötknäpparen” i något orelaterat sammanhang, som när vi knäpper på TV:n eller ser en reklamfilm i väntan på att den ”riktiga” filmen ska fortsätta sändas? Vi ser mycket av den klassiska orkestermusiken som vardagsmat, samtidigt som det ligger en lång, gedigen historia bakom. Här på bloggen beskriver vi kända konserthallar från hela världen. Vi går också igenom många av våra mest välkända orkestrerade musikstycken, och bekantar oss med ett antal uppskattade och framgångsrika orkestrar från hela världen.

Orkestrar

Ordet ”orkester” kommer ursprungligen från grekiskans ”orchēstra”. Detta var en cirkelformad del av den grekiska teatern, där musiker framträdde tillsammans med dansare. Föregångaren till dagens symfoniorkestrar kom i början av 1600-talet. Vid det franska hovet, på sent 1600-tal dirigerade Jean-Baptiste Lully en orkester som främst bestod av stråkinstrument. Det fanns också en blåssektion med flöjter och horn.

I Tyskland på 1700-talet grundlades dagens symfoniorkester av Johann Stamitz, och en rad andra kompositörer vid Mannheim-skolan. Orkestern bestod då av fyra sektioner; stråkar, träblåsinstrument, bleckblåsinstrument och slagverk.

På 1800-talet utökades antalet träblåsinstrument från två till tre eller fyra. Bleckblåsinstrumentens antal expanderades med en trumpet, så att den totala summan blev tre. Även tromboner lades till.

Orkestrarnas storlek utökades ännu mer under 1800- och 1900-talen av kompositörer som Wagner, Berlioz och Stravinsky, till att omfatta runt 100 musiker.

Symfoniorkestrar har alltså, som vi skriver mer om här på bloggen, utvecklats genom århundraden. Man har studerat klassiska musiker under många år, framför allt ur perspektivet hur de har bidragit till musikhistorien. Under barocken började ett antal nydanande musiker utveckla sin musik och teknik, så att de skapade grunden för dagens symfoniorkestrar.

Bland de mest kända orkestrarna i världen finner vi ”London Symphony Orchestra”, ”Berlin Philharmonic orchestra” och ”Cleveland orchestra”. Vi berättar också om svenska orkestrar här på bloggen. som Göteborgs Symfoniker och Sveriges Radios Symfoniorkester. I USA finns också de kända orkestrarna ”Boston Symphony Orchestra”, ”New York Philharmonic” och

”Chicago Symphony”.

Vissa orkestrar har enbart professionella musiker. Vi berättar om en av dessa på bloggen. Andra exempel på detta är ”Vienna Philharmonic”, ”London Symphony”, och ”New York Philharmonic”.

Varje musiker i orkestern har ett nothäfte där de bara ser de noter som just den musikern spelar. Framför orkestern står dirigenten, som styr hur musikerna spelar. Vi berättar om en del kända dirigenter på bloggen.

Konserthallar

Konserthallar är oftast byggda med ett specifikt syfte; att framföra orkestermusik. Men den skicklighet som krävs i att verkligen uppnå en god akustik i dessa byggnader, har inte förunnats alla. Ofta har arkitekterna låtit slumpen styra. Om man hade tur och lyckades framställa en konserthall med god akustik, blev den ofta kopierad av andra arkitekter. Som vi nämner här på bloggen så finns det dock exempel där arkitekten verkligen tänkt igenom arkitekturen innan, med lyckat resultat. Som i fallet med Carnegie Hall i New York, där arkitekten studerat europeiska konserthallar i förväg, och dessutom var musiker själv. Mer om detta kan du läsa i en av artiklarna på bloggen.

När Harvards Universitet byggde Fogg Art Museum 1895, kom man i efterhand på att akustiken i dess föreläsningshall var rent förfärlig. Då bad universitetet fysikprofessorn Wallace Sabine om hjälp. Sabine ägnade sedan tre år åt att testa akustiken i varje rum på ett vetenskapligt sätt. Han använde sig bland annat av några sittkuddar och ett stoppur.

Det gick tyvärr inte att fixa föreläsningssalens akustik i efterhand, och till slut fick man riva hela byggnaden. Men Sabine kunde genom dessa studier av föreläsningssalens akustik börja lägga grunden till vetenskapen som kallas arkitekturell akustik. Han hittade till exempel formeln för reverbtiden, i förhållande till material och rummets volym.